En bok om ved är den stora bästsäljaren just nu.
Den går fram som en löpeld över den nordiska bokmarknaden och väntas snart tända också de engelskspråkiga läsarna.
Författaren Lars Mytting, furuguru som vill popularisera poppeln, är överraskad över den stora framgången.
– Min bok sätter ord på något som många känner och upplever, jag är språkrör för en tyst majoritet, säger han.
Boken “Ved: allt om huggning, stapling och torkning – och vedeldningens själ” handlar om precis det som titeln anger. Det är både en handbok och en poetisk skildring av eldandets verklighet. På 171 sidor får läsaren veta allt om inköp av ved, staplingsmetoder, torkning och eldning. Och om skogsskötsel, miljöaspekter, motorsågshistoria och olika sorters eldstäder.
Boken ligger bland de översta på bästsäljarlistorna för fackböcker. I Norge är upplagan 150 000, i Sverige har den sålt mer än 50 000 på kort tid. Närmast väntar ett annat stort vedland, Finland, och senare i år kommer en engelskspråkig version – som redan har fått god draghjälp av ett stort reportage i New York Times.
Lars Mytting sitter naturligtvis framför elden hemma i norska Elverum just när Expressen får tag i honom. Familjen har två vedugnar, en i källaren och en i vardagsrummet.
– Det här har fått mycket större dimensioner än jag väntade mig. Det är tydligt att boken svarar mot en längtan efter något ursprungligt, något man kan gå ut och göra själv. Det är enkelt att gå ut med såg och yxa och göra det som står i boken, säger Lars Mytting.
– Det handlar om människans äldsta energikälla som är många tusen år gammal. Det är en syssla som har urgamla rötter och ger en djup intensiv glädje och tillfredsställelse.
– Det finns 100 000-tals i Norden som hugger sin ved i stor eller liten skala. Men det har sagts väldigt lite om det. Därför blir en bok som tar upp det här ämnet så populär, säger han.
Lars Mytting, som beskriver sig själv som “vednörd”, har bara varit seriös huggare och eldare i några år sedan han flyttade ut på landet. Boken beskriver hans “uppvaknande”.
På direkt fråga avslöjar han för Expressen sin svartaste hemlighet.
– Jag måste bekänna att jag har köpt ved i säck på en bensinstation. Det var när jag fortfarande bodde i Oslo. I dag skulle jag inte kunna göra det, lokaltidningen skulle genast upptäcka det och göra skandal, säger han.
– Den som köper sin ved i säck har mycket att upptäcka. Han har inte sett ljuset än.
Varje svensk förbrukar i genomsnitt 315 kilo ved per år, en av de högsta siffrorna i världen. Upp till 25 procent av alla svenska villor värms huvudsakligen upp med ved, enligt boken. Totalt svarar biobränslen som ved, pellets, flis och spån för nära 40 procent av uppvärmning och varmvatten i Sveriges villor, skriver författaren.
– Ved är en viktig del av den svenska energiförsörjningen. Den ger ett beaktansvärt bidrag till energisystemet. Det är inte helt problemfritt på grund av miljöaspekter som ofta har att göra med småskalig eldning i gamla vedpannor och spisar. Nya ska vara miljögodkända, säger Matti Parikka, handläggare på energimyndigheten.
– Av den totala energitillförseln på 614 terrawatt-timmar (TWh) 2010 står vedanvändning i småhus för cirka 9 TWh. Totalt rör det sig om cirka 100 TWh biobränsle från skogen, till exempel rest- och biprodukter från sågverk, avverkning och massaindustri, säger han.
Lars Paulsson, intendent på Tekniska museet, understryker att ved historiskt är den viktigaste grunden för bränsle och att tillgången till ved har varit en kritisk fråga för alla europeiska länder genom århundradena.
– Elden är den viktigaste uppfinningen genom tiderna. Att lära sig kontrollera elden var ett enormt framsteg för människan. Den håller vilda djur borta, den gör att man kan laga mat och värma sig, den ger ljus, säger Lars Paulsson.
– I England tog skogen slut på 1600-talet på grund av all järnproduktion och allt fartygsbyggande. Det gav upphov till den fossila revolutionen, man började använda kol.
– I Sverige var man på 1700-talet rädd för trädkris på grund av järnframställningen. Det ledde till att man uppfann kakelugnen, en spis som sparar värme eftersom rökgasen gör flera vändor innan den släpps ut, säger han.
Lars Paulsson beskriver den klassiska bondstugan där människor satt i ljuset av den centrala härden på kvällarna. Den öppna härden ersattes av vedspisen när folk flyttade in i städerna i slutet av 1800-talet. Därefter övergick man till att elda med kol och koks.
Under kristiderna efter de båda världskrigen återgick man till vedeldning i städerna. Oljan bröt igenom efter andra världskriget och var billig i flera decennier. På 1980-talet fick vi billig el genom kärnkraften, förklarar han.
– Nu är cirkeln sluten. Vi eldar återigen med allt mera trä eller flis. Det är ett miljövänligt och ekonomiskt alternativ, säger Lars Paulsson.
Vedprofeten Lars Mytting har några tips till den genomsnittlige eldaren. Det vanligaste felet är att man ger ugnen eller kaminen för lite luft så att det ryker för mycket. Energin kommer ut som rök i stället för att förbrännas, förklarar han.
– I en perfekt situation ser man nästan ingen rök. Det ska brinna friskt i början. När ugnen är varm kommer kretsloppet i gång, säger Lars Mytting.
– I en öppen spis är ett tips att elda så att den varmaste punkten är i toppen av eldstaden. Det är svårt, men pröva med att bygga ett litet magasin med klabbar i botten och så tänd med tidning och stickor överst. Det kräver övning, säger han.
Mytting rekommenderar också att elda med tidigare ofta ratade träslag som gran, asp och poppel i moderna välisolerade hus under mildare dagar.
Källa: http://www.expressen.se/nyheter/dokument/veden-haller-elden-och-folket-levande/